Vägen till Alvas födelse !
Måndagen den 14:e Mars blev jag trött på att gå över tiden, var då i vecka 40+4. Jag bestämde mig för att städa som sjutton i hopp om att det skulle starta och visst lyckades jag!
Klockan 14.00 började jag känna mig allt konstigare i kroppen men bestämde mig för att städa klart. När jag gick och vilade vid 15.00 tiden började värkarna komma allt mer och mer och jag ringde Tony på jobbet och berättade att det känns som om det är dags och när Tony väl kom hem var smärtan värre men jag ville äta först innan jag skulle åka någonstans men jag stod ut fram tills klockan var 22.00 innan det blev ett besök på förlossningen. CTG registrering gjordes och bebisen mådde bra men jag hade inte öppnat mig något ännu och det var för lång tid mellan mina värkar, låg då på mellan 5-6 minunter mellan varje värk. Vi fick välja mellan att stanna eller åka hem och hemfärd blev det med en sömntablett i fickan. Tror ni att den hjälpte med den smärtan jag hade, skulle inte tro det. Jag sprang upp och ned mellan soffan och toaletten (kändes nämligen som om jag skulle bajja ner mig) som en skållad råtta mellan värkarna i hopp om att det skulle kännas bättre. Natten gick och äntligen var morgonen här och hoppet om att våran bebis denna dag, Tisdag den 15:e Mars skulle titta ut var stor!
Tisdagen den 15:e Mars klockan 05.15 känner jag hur det "rinner till" och trosskyddet var fyllt av något gulgrönt slem vilket antagligen var bebisen som bajsat lärde vi oss på föräldragruppen, bebisen kan då vara stressad och man ska ringa förlossningen omedelbums, ringde in och vi skulle komma in direkt! Snabbt väcka Tony och mot förlossningen och väl inne gjorde dom ännu en gång en CTG registrering samt kollade hur mycket jag var öppen och tro det eller ej men jag hade öppnat mig 6cm och barnmorskan kunde inte förstå hur jag kunde stå ut så länge hemma utan smärtlidring. Vi fick vårat rum och jag min allra bästa vän lustgasen, självklart var Tony också den bästa, verkligen den bästa. Han gjorde allt han bara kunde i sin makt för att jag skulle ha det så bra som möljigt och utan Tony hade jag säkerligen inte kunnat andas, skönt att ens älskade kan andningen bättre än vad en själv kan!
Vid 9.00 tiden blev det varmbad, skönt att det fanns badkar på vårat rum. Med lustgasen och varmvattnet kändes allt lite bättre, jag låg i badet under två timmar fram tills barnmorskan tvingade upp mig för att kolla hur mycket jag öppnat mig och visps så var det öppet 10cm. Skönt kände jag, snart är det över men inte det eftersom att det fortfarande var för lång tid mellan värkarna (ca 3min) och vattnet hade ännu inte gått. Barnmorskan väntade förbrilt på att mitt vatten skulle gå men inget hände så hon spräckte vattnet, trots att vattnet nu hade "gått" blev det ändå inte tätare mellan mina värkar så dropp sattes in för att sätta fart på det hela. Nu ska det bli bebis sa barnmorskan om jag inte minns fel, kanske var mina egna tankar!
Klockan 13.30 började krystvärkarna och denna smärtan, går inte ens att beskriva med ord men helt klart värt det nu när man har sitt barn i famnen. Jag blödde inte alls mycket och ett stygn blev det och tack vare att jag valde enbart lustgas mådde jag kanon efteråt. Två dygn utan sömn och 25 timmar av värkar kom äntligen våran prinsessa till världen klockan 14.39, Tisdag den 15:e Mars 2011. En helt underbar känsla! ♥
Alva Sofia Askeröd ♥
2630g
49cm
När bebisen är i famnen är smärtan glömd ! ♥
2630g
49cm
När bebisen är i famnen är smärtan glömd ! ♥
Kommentarer
linnea
herregud så fint lilla fia <3
kan knappt nästan tro att det är sant att du faktiskt fått en liten bebis-flicka.. jag är så långt borta, önskar jag var närmre.. :(
jobbar på som sjutton med mina tentor å hoppas att jag kan komma snart, snart, snart :) pussss till er
Mia
Helt underbart!!! jag längtar tills jag och Gabbe skaffar barn.. :) <3 fina bilder på er <3 kram
Anonym
Så fint skrivet! Älskar er så mycket!
Trackback
